Varför är du som du är för tillfället?
Jag börjar bli ganska trött på att få läsa grejer som inte är speciellt positivt om mig
eller att höra hur du låter sur och osocial, när jag ändå försöker.
Men det verkar ju som du inte alls vill försöka eller så.

Här försöker jag med hela mitt hjärta att få allt att funka.
Och alla som känner mig bra vet ju att jag alltid varit sån som väljer kompisarna
före pojkvännen, i de flesta sammanhang i alla fall.
Och har jag velat vara med båda så har jag alltid fått det att funka.

Jag blir så besviken när jag inser hur läget är och att det känns som jag nästan bara blir över.
Känns som jag bara bygger på allt som jag vill få spy ur mig så snart kommer jag explodera.
Vilket aldrig är roligt, men jag tänker inte ändra på mig eller mina åsikter om denna sak.
Jag har en pojkvän som jag är superglad över att jag har och som stöttar mig i det mesta.
Om mina kompisar inte vill finnas där för mig som jag troligast ALLTID gjort och gör för dom så är dom 
förmodligen inte dom jag trodde dom var, och inte så himla bra kompisar heller för den delen.