Nu har jag insett det att jag ska ta och göra en stor förändring på "Emelie-fronten". Blir att ta tag i mitt liv nu. Ska försöka förbättra saker och ting som inte är i form. Ska försöka lägga så mycket fokus som jag nu pallar på skolan, mig själv och mitt yttre + körkortet.

Allt detta har jag tänkt igenom nu när jag varit hemma idag och bara fluffat på. Eftersom jag inte haft något att göra så har jag även suttit och fundera hur jag ska kunna lösa det här med jobb och kanske en egen lägenhet och såna saker. Fast ändå så vill jag ju inte flytta. Men, det skulle ändå vara rätt skönt tror jag. Och jag funderar stort på hur jag ska göra för att få ihop tillräckligt med pengar till en systemkamera tills jag åker till C.A.. Kan jag låna pengar kanske? Eller ska jag försöka få iväg moppen så fort som möjligt eller/och keyboarden?

Alla dom här funderingarna tar verkligen kål på mig, baaaaaaaaajs! Får något riktigt stort fel på mig själv, varför snurrar det så mycket tankar i mitt huvud? Varför kan jag inte bara koppla bort allting? Varför kan jag inte bara få ha ett "normalt" liv för? Hur ska jag kunna få tillbaka lusten till att göra saker igen? Det finns så himla mycket jag vill göra med mitt liv, ut och resa, tjäna massa, massa pengar och myyyyycket mer. Känns nästan som att jag inte kommer ha någon ork med detta med all skit jag har på mina axlar nu.

Jag vill också börja dansa och såna saker, börja med det jag tycker är jävligt roligt. Det är en jävla hård motvind jag har emot mig nu i alla fall. Allt är ju bara så jävla mycket skkkit! JÄVLA HELVETE!
Men ändå är jag jävligt lycklig lottad som har en moster som bryr sig så himla mycket om mig. Hon är verkligen som en extra mamma åt mig, hon är en utav dom bästa! :) <3

That's all folks!