Jag känner att jag blivit försummad av en vän.
Att jag gör allt i min makt men får ingenting tillbaka.
Det är inte så vänskap ska vara tycker jag.
Den ska vara likgiltig.
I och för sig har den väl aldrig varit det.
När det är jag som har varit den person som gjort det mesta.
Men när jag känner att jag behöver denna person så finns personen inte där.

Känner att jag har ger och ger men får ingenting tillbaka.
Nu har jag kommit till stoppskylten och känner att varför.
Varför ska jag finnas där, "hjälpa" och vara en god vän när den inte finns där för mig?

Är det en sann vänskap efter så lång tid eller har den tiden bara varit bortkastad?